Eldsjälen Emma får Samira att känna sig som hemma

Thomas Lerner | 2016-04-20 | Dagens Nyheter

För ett år sedan kände de inte ens till varandra, Emma från Östersund och Samira som flytt från Saudiarabien. Nu är de vänner och med i SVT:s nya dokumentärserie ”Känn dig som hemma”.

Emma Arnesson ville inte äta upp de gröna ärterna som serverades till lunchen på förskolan. Då sa dagisfröken att hon skulle tänka på de fattiga barnen i Afrika som fick somna hungriga.

– När jag kom hem frågade jag mamma var Afrika låg och hur en del barn kunde få vara så hungriga. Med åren växte insikten om att min lilla värld bara är en del av den mycket större, berättar Emma.

För ett år sedan hade Samira Musa inte tagit ett enda löpsteg. Hon hade inte lärt sig cykla och aldrig sett ett par skidor. Så kom hon till Östersund och lärde känna Emma som arbetar i det ideella projektet Hej främling!

Nu har Samira lärt sig springa och cykla – och i vintras fick hon på sig ett par skidor. Hon gav sig ut på en tur som var bland det mest utmanande och tröttsamma hon upplevt. Fast skidturen rubbade inte den nyväckta kärleken till fjällen.

– Mina föräldrar är från Eritrea, men jag är född och uppvuxen i Saudiarabien. Livet där är så olikt det i Sverige. I Saudiarabien får kvinnor till exempel inte idrotta eller äta i samma rum som en man på en restaurang, berättar Samira.

I dag har hon och Emma kommit varandra mycket nära – trots att deras bakgrund är så olika. Fast skillnaderna kanske ändå inte är så stora.

Hösten 2013 kom busslast efter busslast med flyktingar till den gamla militärförläggningen Grytan utanför Östersund. En dag läste Emma i lokaltidningen att de som bodde där ofta var helt sysslolösa i en oviss väntan på om de skulle få stanna här i landet eller inte.

Då kände Emma och två av hennes vänner att de inte längre kunde stå vid sidan och bara se på. De var trötta på alla som såg flyktingar som ett problem och trötta på dem som bara satt vid middagsbordet och snackade utan att göra något.

Emma och vännerna förstod att de som flytt till Sverige behövde stöd, men visste inte hur de skulle göra. Så de åkte till flyktingförläggningen för att kanske hitta ett svar – och i två år har projektet Hej främling! nu funnits på plats i Grytan för att erbjuda dem som bor där olika aktiviteter.

Redan under den första vintern fick över trehundra män och kvinnor lära sig att åka längdskidor och njuta av den jämtländska naturen. De har också fått pröva på yoga, fjällvandring, körsång och löpning. För många har aktiviteterna inneburit ett hopp om att framtiden trots allt nog finns här i landet.

– Flyktingarna får inte reduceras till att bli siffror i Migrationsverkets statistik, säger Emma. De är människor som du och jag, men har inte haft lyckan att få leva i fred. Är det då inte vårt ansvar, vi som trots allt har det så bra, att reagera och att agera?

Vi träffar Emma Arnesson och Samira Musa när de är på besök i Stockholm för att tala om dokumentärserien ”Känn dig som hemma”. Den handlar om vad som händer på flyktingförläggningen i Grytan – och om hur betydelsefulla möten mellan människor är. Första programmet sänds nästa torsdag i SVT1.

Samira Musa och Emma Arnesson har blivit goda vänner. Foton: Fredrik Funck

Medan Emma fortfarande gick i förskolan fick föräldrarna hem ett brev om hur det gick för henne, berättar hon. Där stod att hon alltid var först framme för att trösta om någon kamrat var ledsen eller hade gjort sig illa. Och hon delade ofta med sig av äpplet eller bananen under fruktstunden.

– Mina föräldrar har aldrig varit särskilt politiskt engagerade. Ju äldre jag blev, desto fler frågor hade jag om hur det såg ut i världen. Till slut tänkte jag att min livsuppgift nog är att göra det bättre för andra människor.

I gymnasiet skapade Emma en biståndsorganisation för att samla in pengar till Astrid Lindgrens barnby i Centralafrikanska republiken, ett av världens allra fattigaste länder. Hon har arbetat med barn i flera länder i Sydostasien och som praktikant för FN-organet Unicef i Zambia i Afrika.

– När jag kom hem från Zambia blev kontrasten mot livet här hemma för stark. Jag blev deprimerad och tappade livsmodet. Räddningen blev att åka till Kanada för att arbeta och åka skidor.

Emma säger att även om det för henne alltid har varit självklart att vara en medmänniska är det inte hälsosamt att ”glömma bort” sig själv. Det är så lätt att slita ut sig på ideellt arbete, trots att man brinner för det man gör – eller kanske just därför.

Vad driver dig i dag?

– Det låter kanske konstigt, men att få se när människor föds på nytt. För så är det. De som jag möter på flyktingförläggningen måste skapa sig ett nytt liv, långt borta från vänner och det invanda. Att se ett ljus tändas i deras ögon … kanske behöver jag inte säga något mer?

Emma tittar på Samira och frågar om hon kan berätta om sin väns dröm. Det blir tyst en stund. Så tittar Samira blygt ned i marken och nickar sakta.

I Saudiarabien får inte kvinnor idrotta och röra sig ensamma utomhus. Det har lett till att många av dem har en ganska svag fysik, säger Samira. Hon tror också att det kan vara en orsak till att många kvinnor i Saudiarabien blir förlösta med kejsarsnitt.

– Samira har berättat att hon en gång vill föda ett barn, utan kejsarsnitt, naturligt. Det är hennes dröm, säger Emma.

Det är tyst ett par sekunder.

– När jag kom till Sverige hade jag inte sprungit ett enda steg, säger Samira. Nu tränar jag för att bli starkare. Då kan jag nog föda ett barn på vanligt sätt. Ja, det är min dröm.

Samira och Emma ger varandra en stor kram.

– Det är nästan surrealistiskt vilket stort utbyte vi två har av varandra. Vi är unga kvinnor och därmed lika, men ändå så olika. Fast det är av olikheterna jag lär mig och utvecklas, säger Emma.

Hon talar om nya insikter som ger styrka, och om att hennes problem blir mindre när hon hör vad Samira och andra flyktingar varit med om. Det är inte så att de egna svårigheterna sopas under mattan, men Emma säger att hon får nya perspektiv på sin tillvaro.

Alla tänker inte så?

– Så är det. Även här i Jämtland finns folk som inte så välkomnande och hjälpsamma mot flyktingar, fast de flesta jämtar är faktiskt det. Många unga flyttar härifrån och vi borde få dem som bor på flyktingsförläggningen i Grytan att vilja stanna här.

Samira vill stanna i Östersund om hon får vara kvar i Sverige.

– Ja, det är en annan dröm. Jag älskar fjällen och naturen. Det är underbart. Jag försöker lära mig svenska så snabbt som möjligt och ska sedan försöka få ett arbete.

Förra hösten belönades Emma med stiftelsen Ungt ledarskaps stipendium ”Kompassrosen” på 250.000 kronor. Hon tog emot det från kungen på Stockholms slott. Senare besökte kungen flyktingförläggningen i Grytan för att få höra mer om projektet.

”Kompassrosen” delas ut varje år till tre unga människor som har visat mod, omtanke och handlingskraft utöver det vanliga och som är goda förebilder för andra.

– Det precis de värdegrunder vi jobbar efter, säger Emma Arnesson.