Om Sveriges relationer med Eritrea

2,4 miljarder kronor satsade Sverige på Etiopien under det 30-åriga kriget mot Eritrea. Eritrea fick ingen hjälp utifrån. De eritreanska soldaterna fick beväpna sig med vapen som de beslagtog i striderna.

När kommunisterna, med Mengisto i spetsen, tagit makten över Etiopien stöddes landets arme med vapen och ammunition av Ungern, Östtyskland och Tjeckoslovakien. Angola, Kuba, två marxistiska enpartistater och Nordkorea, den kanske allra värsta kommunistregimen stöttade Etiopien med soldater.

Ryssland ställde upp med sitt vapensystem, bland annat stod Ryssland för flyg och stridsledning. Libyen och, hör och häpna, Sverige stöttade den etiopiska diktaturen med pengar och livsmedel.

När Eritrea år 1990 besegrat den etiopiska armen, flydde Mengisto. Han lyckades få med sig 300 miljoner av Etiopiens valutareserv.  Delar av den stulna rikedomen hade svenska skattebetalare bidragit med.

Svenska ambassaden, stationerad i Addis Abeba hade i uppdrag att bevaka händelseutvecklingen i Etiopien och såg vad som hände.

• När en stor tvångsrekryterad bondearme lämnade Addis Abeba på marsch upp mot högländerna och kriget i Eritrea passerade de juntans TV-kameror.
• Under tiden som etiopiska soldater belägrade Asmara och Massawa utbildade kubanska militärer nya rekryter, som sändes som förstärkning till kriget i Eritrea.
• När radion i Etiopien rapporterade om markangrepp och flygräder mot städer i Eritrea lyssnade personalen på Sveriges ambassad och informerades om de etiopiska övergreppen. De visste att angreppen genomfördes med stridsflygplan som levererats av Sovjetunionen.
•  Personalen på svenska ambassaden måste ha informerat svenska UD. Den svenska regeringen måste ha varit informerad
• Den etiopiska regeringen lät bygga ett gigantiskt fängelse där de förvarade fängslade oppositionella som torterades och dödades. Sovjetunionen höll med pengarna till bygget. Sveriges regering var medveten om Sovjets roll personalen på ambassaden i Addis Abeba kunde se med egna ögon hur förtvivlade människor köade utanför fängelset för att få reda på vad som hänt deras anhöriga.

Castro prisade Etiopiens ”framsteg”, det stod att läsa på svenska i svenska tidningar. Den svenska regeringen kunde läsa det i svensk dagspress. Situationen på Afrikas Horn var knappast en hemlighet för Pierre Schori och Sten Andersson hemma i trygga Sverige. När Carl Tham, generaldirektörer på SIDA, fick frågan om han inte skämdes över att SIDA finansierade Etiopiens krigföring blev han svaret skyldig.

Isaias Afwerki besökte Stockholm och förde samtal med Pierre Schori på UD. Schori frågade om Sverige kunde medla i konflikten. Afwerki betackade sig.  Skulle Eritrea förhandla om det eritreanska folkets självständighet med en regering som jagar detta folk med svetslåga, minerar deras marker, använder svälten som vapen mot dem, bombar deras byar, bränner deras hus, öser napalm över deras barn, våldtar deras kvinnor, själ deras djur, som – kort sagt – ger fullkomligt fá n i om det finns några människor kvar i landet den dag de räknar med att ta över det. Skulle Sverige som indirekt deltog i kriget mot Eritrea vara en lämplig medlare? Självbestämmanderätten är inte förhandlingsbar sa Isaias.  

När kriget var över, på våren 1991 kom den provisoriska eritreanska regeringens representant i Sverige överens med dåvarande s-regeringen om att en svensk regeringsdelegation skulle besöka Eritreas huvudstad för samtal om hur samarbetet mellan Sverige och Eritrea skulle läggas upp.

På hösten efter regeringsskiftet gav den nya regeringen Ann Wilkens på svenska UD i uppgift att förbereda ett besök av en svensk delegation. Trots att Ann Wilkens reste på uppdrag från den svenska regeringen och att syftet med besöket var att förbereda ett besök av en svensk regeringsdelegation, framhöll hon vid besöket att resan var av privat karaktär och att det inte skedde på uppdrag av den svenska regeringen Förhållandet mellan den eritreanska regeringen och det svenska sändebudet förbättrades inte av att Ann Wilkens öppnade samtalet med frågan – vilket bistånd behöver ni? Förhandlingarna bröts, eritreanerna ville inte ha allmosor, de ville ha vänner.

Nu går drevet mot Eritrea. Journalister och politiker verkar vara helt okunniga om Sveriges historiska roll under kriget.

Några exempel

•  Jan Eliasson och Thomas Bodström helt omedvetna om det egna partiets historiska roll kräver att nu måste den svenska regeringen gör mer.
• Lars Adaktusson bränner alla broar genom försök att frita den fängslade Dawit Isaak.
• Alf Svensson säger om landet han övergav – Eritrea är det värsta landet på jorden att leva i som kristen. Att mer än halva befolkningen är kristen säger honom tydligen ingenting.

Tyvärr, många i Eritrea har drabbats av en tragedi, bland dem Dawit Isaak. Isaias Afwerki har sin del av ansvaret för bristen på frihet men han är inte den enda som brustit i ansvar. Sverige är inte så oskyldigt som många i Sverige verkar tro. Den som söker Dawit Isaaks frigivning måste inse att Eritrea under krigsåren lärt sig att Sverige är landets fiende. Man kan inte hota med att dra in ett obefintligt svenskt bistånd och tro att det har någon effekt. Det handlar inte om pengar, det handlar om relationer.