Forskare: Segregering gör att män försöker hävda sig

Med en övervikt av män i Sverige blir det allt viktigare att jobba för jämställdhet och mot patriarkala strukturer, menar Mehrdad Darvishpour, docent vid Mälardalens högskola. Nyckeln är, anser han, att verka för att män blir delaktiga i samhället.

Utanförskap, förlorad status och krossad självkänsla. Det är vad många invandrade män från patriarkala strukturer upplever i Sverige – världens fjärde mest jämställda land, enligt The Global Gender Gap Report.

– Segregering och exkludering leder till att män försöker hävda sig ytterligare. Det är en farlig väg, menar Mehrdad Darvishpour till SvD.

Han anser samtidigt att det är viktigt att samhället tydligt tar avstånd från våld, förtryck och sexuella trakasserier mot kvinnor och menar att lagen bör skärpas.

– Ingen ska kunna begå brott och hänvisa till att ”det är normalt i deras kultur”, säger han.

Länder som Afghanistan, Syrien, Irak och Eritrea präglas alla av starka patriarkala strukturer – är det då rimligt att tro att dessa män automatiskt skulle lämna sina uppfattningar, erfarenheter och könsroller bara för att de kommer till Sverige? En retorisk tankefigur som docent Mehrdad Darvishpour återkommer till gång på gång för att komma fram till att människors uppfattningar och kulturella erfarenheter inte förändras i ett nafs.

Darvishpour pläderar för vikten av att öka dessa mäns delaktighet i samhället, men är samtidigt noga med att den negativa maskuliniteten gäller långt ifrån alla individer. Ålder och klass spelar stor roll.

Vad kan förändra de traditionella maskulinitetsbilderna?

– Majoritetssamhällets fördomar skapar och förstärker de patriarkala synsätten. För om man målar upp en bild av en grupp, så kommer den förr eller senare att agera utifrån den.

Diskriminering och segregering riskerar alltså att leda till en negativ och enväldig maskulinitet, liksom den omvända klassresa det innebär att komma som flykting till ett annat land.

– Här förlorar dessa män snabbt sina privilegier. Tidigare var de norm i sitt land. Här förpassas de till “den andre”. Vissa med ett långsiktigt rationellt tänkande anpassar sig, medan andra tenderar att odla nostalgiska attityder och konservativa självbilder – och blir än mer patriarkala.

Det är inte bara jämställdheten som är i riskzonen om de patriarkala strömningarna förstärks, menar Darvishpour.

– Sverige har skickat cirka 300 personer till IS i Syrien och extremismen ökar här hemma. Patriarkal maskulinitet hos minoriteter kan leda till radikalisering av islam, medan det i majoritetssamhället blir till rasism och högerextremism.

Ett inkluderande perspektiv är den enda vägen att gå, menar Darvishpour. Mänskliga rättigheter kontra patriarkala attityder. Valet är självklart men inte enkelt.

– Min forskning visar att den negativa bild som media presenterar av invandrarkillar påverkar hur de unga männen kan konstruera sin maskulinitet mot det omgivande samhällets rasism, säger han.

Mehrdad Darvishpour är just hemkommen från Indien där han talat med lärare och elever om genusvetenskap och antidiskrimineringsfrågor.

Frågeställningar som, enligt Darvishpour, blir allt mer relevanta och efterfrågade. Så småningom kommer också boken “Skolans möte med nyanlända”, där han tillsammans med Elinor Brunnberg, professor i socialt arbete vid Mälardalens högskola, skrivit om vilken betydelse etnicitet, kultur och genus har för integrationen av ensamkommande flyktingbarn.

Vilka är era främsta resultat?

– Ensamkommande barn har lättare att etablera sig i det svenska samhället jämfört med barn som kommit till Sverige tillsammans med sina föräldrar. Det gäller särskilt flickor, säger Mehrdad Darvishpour.

De ensamkommande får helt enkelt mer stöd för att kunna ta sig in i det svenska samhället. Flickor från hårda patriarkala strukturer får större chanser att kunna frigöra sig och fungera som individer och skolbarn när de slipper många av de sysslor som annars faller på flickor.

“Man kan notera att de ungdomar som anlänt som ensamkommande barn inte enbart oftare arbetar utan tenderar att ha högre löneinkomster än andra från samma länder som kommit med föräldrar eller annan legal vårdnadshavare”, skriver de i boken där också en 20-årig afghansk flicka som varit åtta år i Sverige berättar:

“I Sverige har jag tagit studenten och kommer att satsa på högre utbildning kanske för att bli jurist. Det skulle inte varit möjligt om jag varit kvar i Afghanistan. Då hade jag säkert inte kunnat skaffa mig utbildning utan redan nu haft minst tre barn.”

Många av de ensamkommande går alltså en ganska ljus tillvaro till mötes. Flickor får nya möjligheter, men ställs också inför svårigheter i relation till familj och släkt som fortsatt lever i strikt patriarkala strukturer.

– Vi kan aldrig acceptera den minsta inskränkning av de kvinnliga rättigheterna, säger Mehrdad Darvishpour, som vill att nyanlända ska utbildas i vad jämställdhet och mänskliga rättigheter innebär.

– En kurs om jämställdhet för nyanlända, och en obligatorisk kurs i grundskolan för alla elever på grundskolenivå.

För det finns även svenskfödda med unkna föreställningar om jämställdhet?

– Absolut. Jag förespråkar nolltolerans av våld mot kvinnor oavsett om förövaren är av svensk eller utländsk härkomst.

Vägen mot minskat våld går via minskade klassklyftor och fungerande integration. Något som tjänar både män och kvinnor, enligt Mehrdad Darvishpour.

– Annars blir män mer patriarkala i Sverige än de var i sitt hemland.